GG

GG ägdes av Alma Carlsson och var inhyrd till föreningens lag under en period innan han såldes av ägaren.

GG, eller Gigloriouz PP som han egentligen heter, har flera års erfarenhet av voltige och trots lite uppehåll från sporten här och var har han hunnit med massvis av voltige-äventyr.

GG ägdes tidigare av klubben, men såldes några år tidigare då vi inte hade plats för honom i verksamheten för tillfället. Det var självklart tråkigt att behöva lämna ifrån sig en så trevlig och genomsnäll, utbildad voltigehäst, men är stallet fullt så är det. Efter bara ett år hos sin nya ägare hittade GG dock sitt nya hem hos en av våra egna voltigörer och styrelsemedlem - Alma.

Tillsammans med Alma hittade GG tillbaka till voltigen och direkt gjorde han debut på internationell nivå och tog ett SM guld tillsammans med en av våra individuella voltigörer, Nora Sandberg Müller, och longören Marie-Louise Westerlund 2019.

Sandjis

Sandjis fick en kort vistelse hos oss eftersom vi ganska kort inpå hans inflyttning insåg att han hade väldigt ont i benen. Det var något som hade kommit under hela hans liv och vi är glada att vi förstod att något var fel så att vi kunde låta honom slippa fortsätta lida.

Trots våra korta tid med honom hann han ta med sig Cassiopeia på hans första tävling som laghäst någonsin, vilket råkade bli SM 2019 och en silvermedalj för seniorlag. Sandjis var alltså en riktigt cool grabb med en otroligt stark personlighet som inte gick att smita förbi. Han visade tyvärr ofta sin smärta genom bakåtstrukna öron, men om man gav honom en medlidande kram visade han trots allt kärlek tillbaka.

Vi är otroligt ledsna över att han hade ont och ville inget annat än att han skulle kunna spendera fler år med oss på tävlingsbanorna. Maffigare häst får man leta länge efter.

Crescendo

Crescendo hyrdes in till klubben från Linda Jenvall, men har nu flyttat till sitt liv som pensionär.

Ibland är han som en envis treåring. Vägrar att gå ut på promenad eller in i ridhuset. Och flytta på 800 kg häst som inte vill är inte det lättaste. Han älskar även att tugga på saker. Å andra sidan är han snäll som ett lamm. Mellan voltigepassen kan Linda ställa honom i ridhuset och så står han där tills det är dags igen. Crescendo är en riktig trotjänare och vi har alltid litat på honom till 100%. Visst är man nervös ibland, men aldrig på grund av hästen. Han går där och gör det han ska, så försöker vi göra det vi ska.

Crescendo är DEN hästen som alltid kommer att vara DEN. Världens coolaste, snällaste, tryggaste och bästa voltigehäst. Han är anledningen till att många satsningar och mästerskapsmedaljer ens blev möjliga och det märktes verkligen när han började trappa ner på svårklasstävlingarna. Vi är så himla glada och tacksamma för tiden vi fått med Crescendo, alla från nybörjare på första veckan med träning till mästerskapsmedaljörerna kommer att sakna honom så att det gör ont

När vi letar efter framtida stjärnor till klubben är det en Crescendo vi letar efter.

Cato Af Norremosegård

När fina Cato flyttade till oss hade hans karriär som voltigehäst redan startat tillsammans med Hamre voltige men det gjorde inte saken så mycket lättare. Cato har gett oss så mycket, på både gott och ont. Som Andrea en gång sa, man kan inte leva med honom och man kan inte leva utan honom.

2015 blev hans första SM med oss och Team Cassiopeia gjorde sitt bästa med att sitta kvar på ryggen när domarborden i fina Flyinge plötsligt fick huggtänder under hans uppvisning. 2016 gjorde Team Aquila ett försök, det gick något stabilare, men den här gången kanske det var självaste svenska flaggan som försökte attackera. 2017 var första året för Team Crux att ge sig på Catos tävlingsgalopp. Och den tävlingsgaloppen kämpade de med i 3 hela år vilket som tur var gav resultat.

Cato hade alltid sina knäppa idéer och det var något som aldrig kunde försvinna, det var det som gjorde honom till just Cato. Men när Cato gick bra då gick han bäst. Varenda internationell tränare som har hälsat på har varit sugna på att packa ner honom i väskan till flyget. Från domarna fick han alltid de finaste kommentarerna (kanske för att han alltid envisades med att hälsa med högerhoven viftandes i luften) och från varenda person som har haft lyxen att sitta på hans rygg kommer inget annat än lovord.

Flyinge 2018 gick han som en klocka och verkade helt ha glömt huggtänderna under SM 2015. Fram till Nations cup när det helt plötsligt stod en "kiss and cry-corner" uppställt vid tävlingsvolten som han var helt oförberedd på. Då i stunden kändes det väl lite som ruta noll igen. Men bara några veckor senare bevisade han vad han kunde på SM i Laholm där han tog Team Crux hela vägen fram till SM-silvret.

2019 kändes helt klart som Catos år och tillsammans med Team Crux var siktet inställt mot junior-VM i Ermelo. Cato skötte sig så bra på alla lokala tävlingar och för första gången åkte Cato till CVI Ermelo och skötte sig även där galant. För första gången visade han verkligen vad han kunde varenda tillfälle han fick.

Tyvärr skadade sig Cato i hagen hemma hos oss under sommaren 2019 och det blev ett väldigt hastigt farväl av vår ljusaste stjärna. Laget och klubben lämnades med ett stort verkande hål som bara en Cato kan fylla. 

Han kommer för evigt att vara saknad av alla som någon gång har haft turen att vara i hans närhet.

Francois

Francois, eller Frasse, var klubbens charmtroll. Han galopperar sedan mitten av december 2018 på de evigt gröna ängarna.

Frasse var hur snäll som helst och alla barnens favorit. Ibland fick han dock sina ryck. Plötsligt befann man sig på åkern skubbandes efter en häst som inte alls vill gå åt samma håll som man själv vill. Han har tagit den lilla trappen ut ur stallet några gånger när man glömt stänga dörren.

Men han bråkade inte ofta och i voltigen skötte han sig exemplariskt. Förutom förstås när han var kissnödig. Då kunde han inte gå ordentligt och inget annat fanns att göra än att gå in i boxen och låta honom kissa. Sen kunde vi fortsätta träna.

Även bordskicket är ett ämne för sig. Han kunde inte svälja mot tyngdlagen, utan körde upp mulen i vädret. Ändå hamnade hälften av maten utanför munnen. Gärna på öronen. Kanske hade bristen på tänder något med saken att göra.

Han var väl ändå för söt!